Perasaan yang tak seronok.
Setiap kali balik dari KL mesti rasa cam ni.
Macam perasaan balik ke asrama. Lonely and home sick.
I am alone here. No mom. No sisters...They are far away. Tak tahu bila bole jumpa lagi.
Oh, I wish we all can live nearby...that's impossible.
I am gonna be okay. Tomorrow...
Banyak agenda esok...daftar Adam, buy groceries, buka kedai, ambil poslaju, loundry...
Next week is next year.
Will send Adam to his new kindy.
Will miss his daily teaching day.
Next year he is 5, then 6, then 7...off to real school. Wow that's fast. I still remember the day he was born. His birthmark, his curly hair...his dark skin,...he changed from looking like a mamak boy to a cute and fair skin boy, now that's my son. A pretty boy just like mommy. I am gonna miss my baby. He is growing up so fast. I couldn't catch up with him.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Apa yang anak mama si selective mutism hadapi
Bila diteliti semula semasa dia membesar, dia ialah anak yang sensitif, mudah frustrated, mudah melt down. Tantrum dah jadi makanan kami....

-
Sebenarnya dah boring tulis entry nie.....pasal dapuq ni. Semasa aku tulis entri ni, dapuq aku dah 99% siap. Tinggal nak pasang plinth kat ...
-
KWSP Bila pekerja dah mula bekerja....maka barulah si Majikan boleh pergi mendafar. Kalau pekerja belum start kita dah terhegeh-hegeh...pe...
-
Siap dah sebulan lepas....satu part tak pasang lagi. Plinth, ada masalah nak potong kayu. Biarlah nanti beli gergaji bulat tu baru boleh pot...

No comments:
Post a Comment